Vi föds och vi dör. Svaga dör och bara slocknar halvvägs in i livet och blir kalla reliker eller minnen. Vi andra exploderar och lämnar rester som kan kännas enorma i början men som slocknar tids nog de med. Vi lyser, vissa starkare än andra. Vi är fulla av energi och värme. På en stor kall plats bor vi. Och det är mycket kall plats emellan oss men vi dras till varandra, även om vi ibland inte märker det. Vi dras alla till varandra och in mot mitten. Det är dit vi är på väg men få av oss kommer dit innan vi dör. Det är trängre in mot mitten, mindre kall plats emellan oss. Men vi krockar aldrig. Aldrig.
Vi spelar egentligen ingen roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar