ur Antonias dagbok, 17/6 - 10

Jag drömde en asnice dröm. Den gick ut på att pappa hade fått ett uppdrag på jobbet, han skulle rätta till geografiska felaktigheter på jorden. Och han valde att ta med sig mig också, jatack liksom. Ja så vi begav oss ut i rymden, inga konstigheter, bara det att vi var stora som tre solar staplade på varandra. But hey, är inte alla det i rymden? Vi flöt omkring i kosmos bland stjärnor och planeter och andra konstiga ting och det var ganska AWSOME, fast samtidigt skitläskigt. Jag var jätterädd för att typ stöta till en stjärna så att den åkte in i något och exploderade. Men tillbaka till pappas uppdrag, först skulle vi hitta vatten, eftersom det fanns för lite vatten på jorden (?). Vi hittade vatten. Det hade formen av en ihoprullad plastmatta. Jag råkade dock tappa ner en planet i det och smutsa ner det lite, men det gjorde inte så mycket tror jag. Pappa tog vattenmattan under armen och bar iväg den till jorden. Sen skulle han skära loss en lagom stor del att släppa ner i världshaven. Vi hade lite problem med att hitta en plats där vi kunde släppa ner en vattenmassa lika stor som USA utan att några människor skulle påverkas negativt. Kommer inte ihåg hur det gick med det.
Andra delen av uppdraget gick ut på att vi skulle rätta till avståndet mellan planeterna i solsystemet, dom var för nära varandra och påväg att krocka. Pappa löste detta på ett mycket genomtänkt och vetenskapligt vis. Han tog helt enkelt en stjärna från någon annanstans av galaxen och satte den en bit bort från vårt solsystem. På så sätt drogs planeterna bort från solen tack vare den andra stjärnans dragningskraft. Avståndet mellan planeterna ökade, för oss, kanske en meter eller så. En meter för oss tror jag var ganska många tusen mil för någon som bodde på jorden. Men jag fick påminna pappa om att inte öka avståndet för mycket, det kunde bli alldeles för kallt på jorden då.
Det sista jag kommer ihåg av drömmen var att vi gled förbi ett rymdskepp stor som en bergsprängare typ. Och därinne står vintergatangänget, Mira och Glenn och alla. Dom i sin tur var något större än pappas handflata. Jag är inte så bra på propotioner när jag drömmer. Vi pratade med dem en stund, om vad minns jag inte. Sen gled vi vidare i det oändliga bollhavet.
Sen vaknade jag.